Hipp hipp hurra!

På min brors födelsedag. 28 år och världens bästa lillebror =)
Har parkerat min röv i hans soffa och dricker kaffe. Pladdrar strunt och tittar på bilder. Höstväder ute, blåser kallt och duggar regn. Ljuvliga måndag.

Söndagen bestod av filmrace med Linda och Fidde. Seriöst - Snabba Cash var en skitfilm och inte sevärd nånstans! Boken är klart bättre. Men inget toppmaterial men helt ok tidsfördriv.
Helgen har överlag varit bra. Vaknade tidigt på lördagen (11:00) och somnade 12 timmar senare för att då sova 12 timmar i sträck.
Känns som att jag haft världens längsta vila!! Tjoho =))

Vill även passa på att gratulera Kim till veckans andra seger. Denna gång på Klampenborg. Att inse, jag saknar galoppsporten. Mycket! En åring vore inte helt fel att ha o arbeta med. Allt handlar om vad som händer o sker i framtiden. Jag vet inte. Du vet inte. Ingen vet.

Förra veckan fick jag en fråga: Marie, kommer du nånsin kunna relaxa och skaffa dig stadigt? Det är på tiden. Du jobbar ju alltid! Det är inte konstigt du är själv.
Vad svarar man på en sådan fråga? Öhhh, klart jag vill. Men fröken Davidsson vill ha det bästa av två saker, arbete och sällskap. Är övertygad om att man kan kombinera detta. Jag nöjer mig inte med mindre. Skulle man tvingas välja mellan karriär och förhållande så kan jag inte på rak arm ge ett svar. Mycket vill ha mer?
Bland det värsta jag vet är när människor försöker "para ihop" mig med sina singelvänner. Kom igen lixom, det kanske funkar hos andra. Men inte hos mig. Finner det mest drygt.
Klart att jag saknar att ha någon. Men mår inte ett dyft dåligt över att vara ensam. Det verkar ha blivit en folksjukdom, att inte kunna leva på egen hand. Nog för att vi människor är sociala varelser, men hey, nån hejd på det måste väl ändå finnas?

Jag som individ ÄR svår. Jag ÄR nog inte lätt att leva med. Jag HAR synpukter. Jag HAR åsikter. Ibland väldigt starka sådana! Och jag MÅSTE få ha mitt eget liv. Min egen tid. Därmed inte sagt att jag är känslokall eller helt omöjlig. För det är jag inte. Bara väldigt enveten och säregen. För att orka stå ut med mig bör man nog vara sinnessjukt likt min personlighet, eller helt jävla tvärtom. Det är vad jag tror. Men vad vet jag =))

Nu skall jag smaska en pastramismörgås och skratta med min lillebror. Att skratta och må bra är bland det bästa jag vet! <3

Peace