Friday night

18:17 visade klockan när jag vaknade. Fifan. Nu är dygnsrytmen helt åt helvete. Ett pass till sen har jag helg. Och vet ni, inte ett ord om ÖVERTID! I så fall innebär det att jag har L Å N G H E L G, vore bättre än allt guld i världen =))

Drog en film med Fiddeman i morse efter jobbet och vaknade av ett samtal från sambon. Hon blir orolig när hon inte vet vart jag är, gulle <3
Glömde skicka mess o säga att jag inte kommer hem, sorry honey. Inte meningen. Hon är hos Anna och vinar, ha så skojj. Ska tänka på dig när jag sliter ;)

Återigen har en människa fått sätta livet till på järnvägsspåret i Jönköping. Vad i helvete gör man på spåret i fyllan o villan?! Övergår mitt förstånd totalt. Det som inträffat är givetvis tragiskt, men gör mig samtidigt förbannad. Det är ingen jävla lekplats, det är enbart sinnessjukt dumt att se vem som "vågar" stå kvar längst när godstågen kommer! Det är ingen ovanlig lek härikring. Är småläningar galet pantade än andra i landet? Man börjar fan undra.
Kan inte vara en vacker syn att plocka avslitna kropssdelar och städa upp. Fyfan, tanken får mig att må illa. Jag fick en brinnande klump i magen när de berättade på radion. Jag hoppas för allt i världen att det inte är någon jag känner.

Denna händelse fick mig att tänka på Mange. Han avled brutalt framför mina ögon och jag kunde inte göra ett skit för att hindra det. Minnesbilderna från detta är fortfarande som en rullande film i mitt huvud. Sånt svider långt in i själen. Det var inte tåget tog som tog hans liv. Det var andra omständigheter. Vet inte hur många timmar jag satt i garaget och gungade som ett psyko med en enda tanke i skallen: nu åker jag dit på vållande till annans död. Ambulans och polis kom till plats. Det fanns inget att göra. Hans död rubricerades senare som olycka. Detta var juni 2004. Året innan hade jag förlorat ytterligare än väldigt nära vän. Johan Carlstein. 20 juli 2003. Och jag har fortfarande frågor kring hans bortgång. Men utan bevis kan man inte göra ett skit.

Hepp hepp. Jag lär byta om och göra mig redo för najs slit. Och ringa Telenor. Igen. Jag har gjort bort mig. Verkligen. Så mycket att jag inte ens borde skriva om det. Men det gör jag ändå. Haha. Ni vet ju att jag tog sönder mitt modem i all oaktsamhet. Sagt o gjort så beställde jag ett nytt. Hämtade ut det idag. Tjoho. Tokglad! Tills jag kommer på mig själv med att ha slängt simkortet tillsammans med gamla modemet. Starkt jobbat Marie! Hur dum får man bli? På en skala 1-10 ligger jag nog på en 11a just nu, shit va värdelöst...men jag ler ändå. I-landsproblem lixom =))

Ha en trevig fredag alla!
Pussar o kramar