Dags att börja konkurrera? Jag är ju fullt återställd nu. Det suger i adrenalintarmen, lovar. Mindre skönt var det i febrauri då jag fick Sally Valentine över mig. 400 kg häst på sin egna kropp är inte direkt thaimassage. Det kan jag garantera =S
Men jag hade tur (igen) och kom undan med fet spricka i skulderbladet och klämda nerver då hon klev mig på halsen. Tack o lov var det massa snö ute och jag hade varken broddar eller tävlingsskor på henne. I annat fall hade det förmodligen slutat med uppskuren hals. Inte särskilt lockande att gå ett sådant öde tillmötes. Tog mig hem till stallet blodig o jävlig, men vid liv =)
I åtskilliga veckor var jag mörbultad och trasig. Värst var nog ändå att synen på vänstra ögat försämrades. Detta i sin tur påvekade mitt balanssinne.
Men tuff som man är fixade man det, oxå ;)
Hästar kan typ va farliga. Man blir sparkad i ansikte, bröstkorg o sånt. Har aldrig hindrat mig. Hur många gånger har man fått ta extrem närkik på marken och remisser till röntgen? Vet inte. Läkare som inte fattade att jag hade ett företag att driva. Då finns inte tid att stanna hemma o tycka synd om sig själv. Lite smärta har ingen dött av. Vidhåller att det som inte dödar härdar. Inom galoppsport får man räkna med en smäll eller två. Galen? Ne, bara helpassionerad av racing. Jag är född till detta. Rädd? Fan heller. Det är att leva.
För er som inte vet vad det innebär att rida galopphäst i full pace, vilken kick alltså! Herrejävlar. Det går fort, jävligt fort. Ljudet. Ihopkrupen. Aktion. Ögon som tårar sig av speed (eller dirttrack). Teamwork. Det är kärlek det!!
Bilden nedanför visar min fina Funolga in action i Göteborg. Hennes livs andra start. Slutade med fin 4e placering <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.