Många relaterar till sitt egna. Själv måste jag påminnas om att jag faktiskt varit gift. Minns inte särskilt mycket av detta. Det jag kommer ihåg är:
1. Hur min klänning såg ut eftersom jag köpte den själv. Annorlunda. Förstås.
2. Att papps o jag pimplade alkohol både före, under och efter kyrkan *host host*
3. Efterfesten. Sinnessjuk!! Haha. Bära över tröskel? My ass.
Ska jag nånsin gifta om mig lär det ske på helt annat vis. Bort med ful brudklänning, bort med kyrkan, bort med stenhårt ris man får kastat i trynet, bort med traditionen helt enkelt!
Ge mig ett par högtalare som pumpar U2:s låt "I Still Haven't Found What I'm looking For",hav, bikini, hatt o någon som tar mig för den jag är! Då ska jag överväga saken. Inget trams o fjant. Bara äkta och okomplicerat med riktigt nära vänner o helvetes kul!!
Jag är ingen fanatiker över traditioner. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli. Detta gör att min familj ibland blir sårade och irriterade över att jag inte medverkar. Kan inte hjälpas. För mig är varje dag samma. Typ. Födelsedagar, jul, midsommar o allt annat. Varför göra sån grej av det?
men snälla lilla du, som om det är tradition att vi ska grilla? och sårad? ne. irriterad, ja? dålig stil att boka upp sig på saker och sen skita i det? eh ja.
SvaraRaderaMen kära du! Jag skriver om bröllop, inte grilla...nu är vi två som är jävligt irriterade!! Pappa ringde häromdagen, jag sa redan då att jag KANSKE kommer.
SvaraRaderamed feber å allmänt dålig kommer jag åka ut iaf.. men du e ju som vanligt "bokad" på annat..
SvaraRaderaMed feber o "allmänt" borde du ANONYMA stanna hemma och bädda ner dig. Mitt tips.
SvaraRadera//Marie
Hänvisar till sista stycket.
SvaraRaderaDin familj kommer ju att strunta i dig när du fyller år och på jul. Inser du inte det???
Men det är väl så som du vill ha det?
För mig är födelsedag/julafton/alla hjärtans dag and so on som vilken dag som helst.
SvaraRaderaTvingar inte en kotte att gratulera mig. Mår heller inte dåligt över om någon inte säger: grattis på födelsedagen!
Jag är tacksam att jag lever, räcker inte det?
//Marie