Jorå

Jag lever. Är bara massa upptagen. Skriver. Mitt tangentbord brinner o fingrarna blöder. Tack syster =) <3

Lägger ut lite här. Längesen. Händelsen inträffade vintern 2006. Avslöjar inte början eller slut. Ni kastas bara in i redan pågående handling...

" Smack! Faller baklänges. Allt går så fort. Kippar efter luft. Hur i helvete gick det här till? Luftvägarna känns sugrörssmå. En första tanke gror i skallen. Vafan! Inte en sån jävel till. Hur många av denna värdelösa sort finns det?
Orkar inte få undan honom där han sitter på min kropp. Han är mycket större än mig. Uttrycket i ansiktet visar att han är påtänd. Höghus är löjligt. Plirande svarta grisögon. Äckliga pundare! Och nu sitter det där aset på mig, jag ligger på golvet. Mellan två säten. Trångt. Det är blött. Känner vätan från smält snö tränga igenom kläderna. Kallt.
Tungt satan att andas. Mina armar är oförmögna att agera. Han har placerat sina knän på dem. Tänker. Hur ska jag ta mig loss?

Hör hur folk omkring mig skriker och får panik. Släpp! Sluta! Hon dör ju! En röst utmärker sig. En kvinnoröst. Tonfallet är högt. Hysteriskt. Jag känner igen den. Den tillhör min yngsta syster. Hon är skräckslagen. Ser hennes ansikte. Tårar sprutar från hennes kinder. Glömmer bort mig själv för en kort stund. Vill inte att hon ska se. Mitt medvetande återvänder till vad som just pågår. Av gammal vana gör jag det jag är bra på. Stänger av. Känslor. Känner inget. Nej, det gör inte ont. Nånstans. Kanske lite. I mitt hjärta. För att min älskade syster ser vad som sker.

Slukar det lilla syre jag kommer åt. Hans grepp är fast och bestämt. Trycket hårt! Försöker komma åt att sparka med mina ben. Snurrar o vrider. Ormlik. Ingen idé att göra väsen från sig. Samlar kraft till en sista ansträngning istället.
Bussen står nu helt still. Folkmassan har ringt polisen. Typiskt. Gillar inte snutar. I min hjärna roterar en enda bild. På repeat. När jag kommer loss ska jag kastrera svinet med stenhård pungspark! Jag ska le när han störtdyker ner på knä o kvider. Sweet."