Varför gör man så mot sig själv? Mot andra? Ser man inte när världen håller på att rasa samman? Att medla hjälper inte. Inte ens att öppna käften leder nånvart. Ska man bara se på? Vetifan. Men grinig blir man. Eller är det känslan av maktlöshet som infinner sig? Faktum är att jag inte orkar eller kan rädda hela världen. Insåg detta för längesen. Ändå vill jag. Arg och besviken på samma gång. Ibland avskyr jag att ha ett samvete.
Tack förresten. Förkylningen kom som ett brev på posten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.