Ja herrejävlar, hahahaha...

En redovisning från min Stockholmsresa. Att inse - det blir inte alltid som man tänkt sig. Fett tacksam att jag har en förmåga att kunna lösa trubbel ganska omgående, utan att panika =))

Det hela började egentligen redan i onsdags. Som ni vet jobbar jag natt. För att vara PIGG o FRÄSCH inför min arbetsintervju i Stockholm beslutade jag därför för att stanna hemma natten mot torsdag. För att sova. Gick ju helt åt helvete! Sov 30 min på hela natten. Störande eftersom jag då lika gärna kunde jobbat <3

Nåväl. kl 07:00 avgår Vaggerydståget. Mot Nässjö. Här börjar första problemet. En självmordsbenägen älg! Något är paj och tåget kan därför inte bruka sin vanliga speed. Vid det här laget har jag förmodligen skickat 10 sms och ringt ett samtal. Uttråkad är ordet.
Är glad att jag har gott om tid att hinna till mötet i Skarpnäck, ska inte vara där förrän 13:00 ju...

...anländer till Nässjö. En station jag är väl bekant med sedan många år. Pinnar på till tavlan för att kolla vilken perrong X2000 kommer in på. Stockholm - here I come!
Tittar på tavlan, en gång, två gånger, tre gånger. Det här händer inte! Min ordinarie avgång är ändrad...till 09:45. Fuck fuck fuck! Det får inte hända, igen! Inte idag!
Med mindre glada mungipor tar jag rulltrapporna ner mot INFORMATIONEN. "Tur att jag vaknat på rätt sida idag är det första som slår mig".

Drar en kölapp - för ja, det är mååånga fler än jag som ska mot älskade huvudstaden. Min tur. Äntligen. Kopplar på charmen mot damen bakom disken. Stockholm säger hon genast och tittar på mig - fitta fat handgranat tänker jag. Det KAN inte vara bra när hon säger det.
Jaja, bara att öppna den välsmorda och höra sig för varför tåget från Malmö (i vanlig ordning) är sent. Motorhaveri blir svaret. Mmm ok. Frågar huruvida jag kan ta mig upp med andra tåg. Jodå minsann, visst går det. Klockan 09:15 kommer ett annat tåg som ska mot Stockholm. Härligt! Jag hugger det på studs.

Klockan är nu omkring 09:00 och jag drar till fiket för att inskaffa den största kaffen som finns. Sagt o gjort. Det tog mig en timme att dricka upp det skållheta svarta guldet. Lika bra att köpa cigg när man ändå står i en kiosk. Den mycket artiga tanten frågar efter legitimation. Jag hostar till lite snabbt och svarar med att jag minsann fyller 31 i mars. Hon tror mig inte och jag blir tvingad att hiva fram mitt pass.
Du som är 30 år gammal borde inte springa omkring i pojkbyxor och visa halva rumpan får jag till svar. Lite förvånad och mindre angelägen om att diskutera saken vidare tar jag mina varor och pyser mot rulltrappan. Hur ska en 30-åring klä sig? Koffeinhög står jag och väntar på fel men ändå rätt tåg för att äntligen få komma iväg. Att fördriva tid i Nässjö är svårt. Om Vaggeryd är guds rövhål så är Nässjö fanimej guds analsäck!

Kastar iväg ciggen och kliver på järnskapelsen. Jag och jävligt många fler! Väl inne drar högtalarna igång, tåget är fullt. Och det är inget skämt heller. Det är svettigt att ens försöka vända sig om =S
Tågföraren meddelar att vi bör kliva av och invänta "rätt" tåg. Fan, helevetes, jävlar, många är svordomarna som gör revolt innanför pannbenet.
Det är bara att göra som han säger och vi går av. Sätter mig återigen på den där förbannade träbänken och glor på folk.

Visste inte att det nya modet består av att bära GIGANTISKT stora MYSBRALLOR som man bär baggyjeans. Hmm - jag kan inte säga att det var fult. Men så är jag och mode en udda kombo oxå. Ju mer man kan skilja sig från andra, ju bättre är det. Sålänge man behåller sina sneakers på är man alltid trendig =))

09:45 anländer mitt fordon som ska ta mig mot mötet. Tack o bock jävla BAJS-bolag. Bättre sent än aldrig är ibland jättesant!
Letar rätt på min plats och slår mig ner, skönt. Det dröjer två minuter så sitter en fantastiskt tyst rådhårig bredvid. Knappt man kan höra honom andas. Trevligare sällskap kunde jag inte fått, hahaha - herregud! Ägnar mig åt att skicka en bunt sms. Ångrar djupt att jag inte tog med mig datorn! Om jag somnade nu vore det katastrof. Ställer larmet på telefonen för säkerhets skull. Har haft nog av spänning hittills.

Anländer till vackra Stockholm. Snabba kliv mot tuben och mötet. Jag har fått ringa och säga att jag blir sen. Känns ju sådär i kroppen alltså. Att fint folk kommer sent är en sanning med modifikation. Fan - mycket kan jag styra över. Men tågförseningar är en begränsning. Typiskt.

Skarpnäcks station är röd, jävligt röd. Knatar med snabba kliv genom hallen och frågar en Stockholmskvinna om vart Horisontvägen ligger. Hon svarar snällt och hade nog helst velat prata i ytterligare 511 timmar. I mitt stilla sinne önskar jag att denna pälsbeklädda järnlady for genom marken och försvann. Jag hinner inte förklara för henne om min NORSKA?! dialekt - hahahaha, jävla idiot!
Beskrivningen då. Jodå, enkelt att hitta. Bara ditåt (läs vänster) och rakt fram. Att det sedan visade sig vara höger och sedan vänster är en annan sak. Snacka om att ha dålig koll.

30 minuter sen är jag finally på rätt plats. Ey! Ringer på dörren och en redan anställd assistent kommer för att öppna dörren. Hon är i 25-års åldern, brunett och förmodligen en av de mest bittra fittor jag råkat på!
Tro det eller ej, jag vet hur och när att vara städad och artig. Jag är faktiskt väl fostrad av min mamma. Hon gjorde ett bra jobb. Att jag sedan ignorerar detta emellanåt är inget hon lastas för.

Dörren öppnas och jag tar fram handen för att presentera mig. HON vänder ryggen till, och fnyser!! Vad hände?? Shit, jag blir fett förvånad och chockskadad av händelsen. Det ska hon vara glad för. Jag har otroligt svårt för människor som vänder ryggen till sådära. Jag taggar på det. Man lixom retar den lilla röda som bor inuti mig.
Jag kan inte låta bli att snegla på henne under intervjun, det bubblar lite i blodet. Stick o brinn.

Hur gick då intervjun? Ärligt så kan jag inte besvara detta i nuläget. Jag vet inte. Brukar annars kunna avgöra huruvida det gått bra eller dåligt. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa =))
Nämnde jag hur pissnödig jag var från det att jag klev av tåget på Centralen...? Inte, nu vet jag exakt vad det innebär att göra en intervju med stinn pissblåsa! Aldrig mer!

Allt som hänt under dagen har dragit ut på schemat. Jag hinner inte träffa någon av de jag önskat, i vanlig jävla ordning.
På tuben tillbaka mot Centralen gör sig sömnen påmind. Jag har inte sovit sedan kl 13 på onsdagen. Klart det tuggar lite i ögonlocken. Men jag är envis och håller mig vaken. Anländer till stora hallen och styr kosan mot Donkens toalett. Det är både svårt och besvärligt att gå när man knappt vågar flytta sig framåt =S
Bara en snubbe i kön framför mig. LYX, wiho!
2 minuter passerar. 4 minuter. 6 minuter. Vad i helvete håller de på med därinne? Nu har snubben framför mig tröttnat och beger sig. Snabb som den vessla jag är knackar jag hårt på dörren...jag tänker inte åka hem med kiss på mina brallor, fullkomligt vägrar.
Kors i taket, ut kommer en svartskalle och tittar förvånat på mig. Jag kisar med ögonen och drar genast igen dörren för att få min efterlängtade stund. Men va nu'rå, dörren går inte att låsa! Jag får damp och ger 17 i vilket, kommer det in någon nu så kunde jag inte bry mig mindre. Åååhhhhhh - så gött det var!!!

Ut på Vasagatan och röka. Mmm cigg! Underbara friskluft. Det kommer fram en ASSNYGG kille och frågar efter tändare. Ujuj - när jag säger att någon är snygg så är han det!! Synd bara att han var långtifrån min stil. Rock, portfölj och pjuck för typ 3000 spänn är inte min grej. Klipp dig o skaffa ett jobb vettja...och streetkläder, haha =P

En liten ynglig kommer fram och frågar om han får köpa en cigg. Jag tar fram en cancerpinne och säger vassego - han blir skitglad och jag har just utfört dagens första olagliga handling. Ordningen är återställd.
Nu ska jag tillbaka. Hem mot Småland. Busenkelt. Trodde jag.

Somnar på X2000. Vaknade när tåget stod still på perrongen i Nässjö. Shit! Jag river ihop mina prylar fort som attan och drar över till plattform nr 8. Tåget mot Vaggeryd. Eller i mitt fall - tåget mot Tranås! Med mina yra ögon och en hjärna i koma missade jag att det stod två järnbussar på samma plattform. Jag tar givetvis fel. Men det visste jag inte då.
Somnar på studs, igen. Och vaknar av att kontrollanten tjoar Tranås. TRANÅS!! Vad i helvete gör jag i Tranås?? Hahahaha...
Jag skrattar och kliver av. Bara att invänta nästa tåg tillbaka mot Nässjö. Härliga tider. För övrigt: Tranås by night är inget att jubla över...

Vid det här läget skriker min telefon. Dåligt batteri. Det kunde varit värre, eller? Underbara och fina Andreas har erbjudit sig att hämta mig i Jönköping. Först trodde jag att han drev med mig, Andreas har mycket humor och är en liten skojjare =))
Men icke. Han var fullständigt allvarlig. Och vet ni. Det var en ofantligt trött men glad Marie som blev hämtad på station i Jönköping.

TACK ANDREAS, du är guld och det vet du! Kramar!

Vad säger man? Jag vet vad jag säger - vilken jävla dag. Vilken jävla otur. Vilket minne. Haha =))

Stockholmare - ni suger på vägbeskrivning, och annat!! Men det är ok, för ni lever i staden som är fantastisk <3