Det gjorde så fruktansvärt ont i mig. Flashbacks kommer som ett brev på posten. Tilläggas kan att jag inte känner den här människan. Jag vet vem han är till namn. Det är allt. Ändå känns det så "rätt" att slå sig ned vid hans bord.
Kan jag på något vis hjälpa? Lyssna? Krama? Vad som helst, bara jag får visa att jag VILL hjälpa, jag FINNS!! Skulle aldrig falla mig in att tvinga någon att öppna sig. Det måste komma av sig själv.
Jag lämnade restaurangen med kniven kvar i hjärtat =((
Man kan aldrig hjälpa någon som inte vill. Än mindre hjälpa någon som inte erkänt sina/sitt problem.
Nu kommer min matleverans: haha - jag är så fittigt bortskämd!! Som bekant är jag sambo, utan benefits. Med en brud. Linda. Min vapendragare i ur o skur. Bara för att mitt ego är så stort vill gärna berätta att det är jag som har staken i vårt "förhållande". Vi är inte tillsammans. Men det är så magiskt att ständigt sätta spinn på spekulationerna som far omkring. Är de ihop? Porrar de? Varför inte fråga mig rent ut istället? Det är ju så enkelt. Öppna munnen, forma orden. Du får ett svar. Voila ;)
..................20 minuter senare. Maten är där den ska vara. Kalla osaltade strips. Rumstempererad Cola med fenomenalt lite kolsyra och skrynklig hamburgare. Till råga på allt var det inte plusmeny som jag hade önskat. Kanske lika bra det med tanke på serveringsskicket. 1000 kalorier av 2000 möjliga blir betyget.
När man läser detta inlägg verkar det som att jag inte gör annat än äter, haha. (F)läskigt =P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.