Negativ energi

Jag är en rätt jädra glad skit. Oftast. Väljer mitt umgänge med omsorg. Har en stor vänskapskrets. Tycker förstås väldigt mycket om alla. En del mer. Ett fåtal älskar jag. Skulle inte tveka att gå i graven för dessa. Sann vänskap växer inte på träd. Och tar tid att bygga upp. Mina vänner har ofta samma typ av energi som jag själv. Självständiga individer med humor. Jordnära. Känslosamma. Lätt till skratt. Bjuder på sig själva.
För ett år sedan lärde jag känna en tjej. Hon är väldigt speciell. Hon har en sjukdom, Borderline. Detta gör vår vänskap otroligt svårhanterad. Hon kräver gigantiskt mycket för att vara nöjd och tillfreds. Detta tar musten ur mig!
Jag kräver inte mycket för att trivas och må väl. Hennes stora egoism äter upp min själ. Denna rara tjej tar väldigt mycket plats. Hon klarar inte av att inte få vara i centrum. Inte alls ovanligt att det då kommer syrliga kommentarer från hennes mun. Jag har påpekat detta. Det är inte ok. Man kan aldrig äga en annan människa. Idag fick jag ett sms. Jag väljer att avsluta vår vänskap. Har ingen större lust att omge mig med negativ energi. Hon är supermysig när man umgås på tu man hand. Men det är inte tillräckligt för mig. INGEN kommer någonsin att få äganderätt över mig igen.
Jag önskar henne lycka till. Inget ont som inte har nå gott med sig. Vi är helt enkelt för olika för att fungera ihop.

Överlag har dagen varit bra. Fått mycket gjort. Har två reportage att se fram mot. Funderar på att dra till stan imorrn. Borde shoppa lite till nya lägenheten. Inredning är CP-kul. Men inte helt lätt. Detta blir tredje gången jag börjar om. Söckent som fan. När man går in till mig ska man verkligen känna att det är jag som bor där. Och ibland kan det vara vrålsvårt att finna det man söker. Det får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom. Jag är som en trollslända - lever för dagen. Fler borde prova detta. Naivt enligt vissa. Men det ger jag fullständigt fan i. Mitt liv. Och det passar mig. Vad som sker imorgon finns det ingen som vet.
Jag gör saker för att jag vill. För att jag kan. Den rätten kan ingen ta ifrån mig. Jag är ingen ligist för att jag har tatueringar. Jag är ingen slarver bara för att jag partajar. Jag sköter mina plikter. Tar mitt ansvar på fullaste allvar.
Jag älskar att skratta och roa andra. Vem har sagt att livet alltid är/ska vara lätt? Glöm inte bort att det är du själv som påverkar mycket. Mer än du tror.

Det är ok att skrika, gråta och vara off. Vi är ju för fasen bara människor. Med känslor. Känslor är svåra att styra över. Däremot kan du alltid påverka din inställning. Att tänka positivt underlättar.
Själv följer jag nästan uteslutande alltid min första intuition. Den har ofta visat sig vara väldigt korrekt.
Alla är olika. Det är det som gör oss så fantastiska. Man behöver inte gilla alla. Tacka fan för det =)
Man lär sålänge man lever - häftigt!